Fjällkor i Ottsjö

Igår när Keld lastade ur dom,kalvarna sprang,hoppade och lekte fulla av liv, då grät jag lite av glädje och tänkte på farmor och alla somrar i fäbovallen, det var en skön känsla i hela kroppen. Det blir superbra för byn med bete av mer än får, det gamla ottsjö växer sakta men säkert fram, jag myser! De flesta i byn är med utom en tjurig utflyttad finne. DUM! men som alla vet, det behövs mer än hästar, hästar endast är urusla betes putsare, har man bara hästar så får man som jag, förstört bete!! suck! det kommer att ta nog ett? år till innan det blir grönt och fint igen. Jag hoppas på att nästa år kan vi lägga till grisar, gott att ha eget kött. Jag har mark, som är sönderbetad av hästar som är lämplig för det.