Ottsjöblogger i Ottsjö

Det är stört löjligt att jag kan gå över dörren och hälsa på!! Jag vill så gärna visa min nya kalufs,men det går inte, trots jag vart på andra sidan ett rejält tag, om jag hade vist detta har jag tvärvägrat totalt. Här på den här sidan är urtrist värre.

Två! Jag har beslutat mig för El behandling, så hoppas jag verkligen jag kommer hem om 3 veckor, till hus och hem och mina djur, jag längtar så efter dom och få vara hemma igen. Och mest förvånad kommer Sverker Överläkare vara, efter jag gjort en helomvändning! och min läkare med, David lär höja ett eller annat ögonbryn.

Känns det som om sommaren gått mig förbi,som om jag blivit snuvad på konfettin. Snart är hösten här. Har hållit på och betalat lite “bra att ha domäner” till senare bruk.

En dag för inte allt för länge sedan så kom två skötare med glad min hem från att shoppat på stan med en stor bunt pussel och spel, men inga tjejer på avdelningen ville spela eller lägga pussel, inga killar ville lägga pussel heller, så det blev endast vikarien i hörn alldeles för själv läggandes pussel efter pussel……….

Hur pass vaken är man när man tar på sig skorna före byxorna?

En sak är säker, jag har lärt mig att dricka väldigt mycket kaffe´ här! men nu ser jag slutet med att vara här.

Det är inget kul att vara här när alla andra njuter av sommaren, närmast man kommer är den stora altanen, nåja, bättre än inget. Ibland har man lust att bara balla ur ordentligt och bli tokig fast det skulle väl inte hjälpa mig. Så fort det blir för många här på avdelningen är det jag som åker ut! fast dom vet vad som händer därute. Vore det inte bättre att bygga fler avdelningar? när inte alla som behöver vård inte får det.

Den här veckan jag kollat in en serie som heter moonlight, om en vampyr som är privatdetektiv som försöker hålla det hemligt, lite trånande kärlek och lite spänning.

Jag slukade hela boxen, alla fem dvd skivorna, 2 avsnitt på varje.

Om ottsjö, jag saknar ottsjö! men samtligt ibland så vill bara bort, hatkärlek?

Ottsjö är som tagg i ens hjärta som ger kärlek.

Igår natt sov jag som en kratta igen. Jag tänkte på många saker, när man är död är det väldigt viktigt att den döde får och behandlas värdigt, men varför just då? glömde vi att behandla personen värdigt när den levde? även om den var (som jag) en sur och tvär och envis värre person.