Ottsjöblogger i Ottsjö

Kan något lite ge ömhet?

en öm blick när man går i en stressad stad.

Behöver vi vänlighet?

Vänlighet och ömhet ger varandra näring

att fortsätta den strävsamma vägen

som kallas livets hårda skola och har inget slut

förrän någon däruppe kallar på oss

Vad har jag gjort idag? Började dagen med kaffe´ och sedan gick jag och la mig igen, gick upp nån gång då och då för att kolla läget, plötsligt stack nån in och sa: Lunch! sen pratade lite med AK om det mesta, sen satt jag mig vid datorn och här sitter jag än….

Är man trött? När man kliver upp 6.00 och dricker en PANNA kaffe` och sen går och lägger sig och somnar om till nån står i dörren och säger; Frukost!…….

Det här har varit en helsikes jobbig natt. Först tror dom jag ska göra nått dumt så man har en man eller en kvinna efter sig vart man än går, vad man än gör, till och med i duschen har det stått nån och tittat.

Sen ovanpå det har magen varit i Mongoliet och spökat för mig, nått lite har jag sussat och drömt om roligare saker, vad drömmer man om här? man blir plötsligt tonåring och spanar in nån snygg fullpoängare som går på gatan utanför fönstret.

Jag lär få sota för den här natten nu i dag, det är solklart, det är ju kanske nån minut jag kan smita från dom, i natt hann jag in på toa och låsa dörren, ifred? 30 sekunder innan det stod en och rykte mig på fötter och var lite arg på mig, men det var värt det, hittar jag nått fler tillfälle klart jag försöker igen. Trots risken att få nån syrak på varför.

Nu snart är det morgonkaffe, ska bli gott, ska försöka röra på mig, kanske magen blir bättre, ute är det regn och en tidningsman gick sakta förbi med sin vagn med morgonläsa för folk så dom kan gå på jobbet nytankad.

Livet är en storm

och jag är mitt i den,

säg hur ska jag ta mig ur?

Finns livskraft för alla?

finns det någon att röra vid?

nån som rör tillbaka och ger en kraft att

klara varje dag, varje minut.

Finns livets mittpunkt?

det kan vara en hand som tar i min hand,

en vänskapens band. Från handen det kommer,

är fylld av kärlek till en medmänniska.

Det är jobbigt att ligga inlagd på psyket! dels så helt plötsligt blir ens mobil tom på nån som ringer, hittills bara en vän. Så när man kommer ut får man rensa lite i mobilens kontaktlista.

Här blir man beskylld för att vara Våldsam och ska behöva byta rum, för en sak; Igår motade jag ut en gök från mitt dass, vi har varsina dass, som stod där inne och försåg sig av min tandkräm och testade om min tandborste jag av god kvalitet……

Så jag ställde mig helt sonika framför honom och sa; UT!! han viftade och slogs med händerna, jag höll min händer bakom ryggen och gick och motade ut göken. Då får jag rejält med skäll! och får höra att jag är våldsam, men ingen hör eller ens bryr sig och höra vad jag har att säga, vad ledsen man blir.

Att psykvårds i Östersund är kass är reell sanning! För några dagar sedan tog jag överdos, inte en enda människa tog sig tid att lyssna eller bry sig om mig,allt jag längtade efter var nån som höll min hand en stund, medmänniska som har tid en stund.

Däremot får jag ofta skäll för minsta sak för ingenting! Det gör mig ledsen och stärker viljan att dö, för vem ska lyssna annars när dom inte ens lyssnas här?

Låt det onda förgås med det onda,

låt det onda rensa mitt inre,

göra bot i det som gör ont.

Låt mig få njuta av det onda, det onda botar det onda.

Låt mig få komma till de mina i himmelen och bli lycklig.

Ont som ingen förstår, kanske GUD förstår?

Ibland blir man sur! som igår och idag, men ingen pratar med mig! och frågar om mina känslor och vad jag tycker och tänker, vad mitt hjärta bränner om och av, jag inlagd på psyket sedan maj och jag är fortfarande inne.