Ottsjöblogger i Ottsjö

Visst minnes vi kämpen
fast borta han är.
Han stred som en man
och en sann prolätär.
Hans panna var fårad
och hjässan vit
och handen bar spår
av många års slit.

Jag ser hans gestalt
varje Första Maj.
där han gick i ledet
i sliten kavaj.
Han stred för en värld
med frihet och bröd
och höjde sin fana
så flammande röd.

Där hemlösa människor
frös och svalt,
där gick han fram
som en frihetsgestalt.
Nog mötte han ofta
hån och förakt,
men blicken var ljus
och ordet makt.

Han var med i Lunde
i ledet den gången,
när kulsprutesmatter
dämpade sången.
Han sänkte sin fana
vid ropen och bruset,
där fem kamrater
låg döda på gruset.

Idag skall vi samlas
vid sången och talen
och sjunga med kraft
om kamp emot kvalen.
Där skall vi stanna
och böja i vördnad
vårt huvud och panna.

Vi skall minas de gamla
i arbetarleden.
som stred för rättvisa,
frihet och fred.
Och vi skall lyssna
till sången och talen
och höja vår fana
för seger i Valet.